En avstickare till fjällen
Nu har vi kommit tillbaka efter en vecka i Grövelsjöns vackra fjällvärld. Vi har plockat blåbär vid hygget intill stugbyn och hjortron på en myr på den norska sidan. Det ständiga sällskapet har inte varit myggen, som det brukar vara, utan renar. Vid den här tiden på året syns de oftast högre upp på fjällen, men i år träffade vi på dem överallt på myrarna, i skogen bland granar och vindvridna fjällbjörkar och på grusvägarna, där de girigt slickade i sig av vägsaltet.
Fjälluften var som alltid klar och lätt att andas. Vattnet i fjällbäckarna porlade fram alldeles kristallklart, färdigt att drickas. I Fjellguttesjön kunde man se sina tår när man stod med vatten upp till halsen. Sedan vi doppat oss sakta, en bit i taget, så gick det alldeles utmärkt att ligga kvar i vattnet och simma, fast det var regn i luften och vattnet till att börja med var isande kallt. Det var så uppfriskande, som bara ett dopp i en fjällsjö kan vara.
Vi gick några kortare turer också. På Jakobshöjdens sluttning växte det stora mängder blåbär. Vi var alldeles blåröda om tungorna, när vi kom tillbaka från en tur där till samernas gamla sommarviste. En annan tur gick till Guttulia nationalpark. Stigen, som följer sjökanten, går genom en öppen tallskog. Det är fullt av rötter som kommit upp i dagen av allt trampande. Stenar är det också att kliva på, så man får se sig för var man går. När man kommer fram till nationalparken så möts man av en gammal säter med timrade hus och öppna gräsytor uppblandade med många sorters slåttergynnade blommor. Det är otroligt vackert. Om man tar sig tid att gå en bit till in i området, så får man se ett antal grova gamla tallar och granar. De är både 300 och 400 år gamla och har överlevt ett antal skogsbränder. Det är mäktigt!
Fjälluften var som alltid klar och lätt att andas. Vattnet i fjällbäckarna porlade fram alldeles kristallklart, färdigt att drickas. I Fjellguttesjön kunde man se sina tår när man stod med vatten upp till halsen. Sedan vi doppat oss sakta, en bit i taget, så gick det alldeles utmärkt att ligga kvar i vattnet och simma, fast det var regn i luften och vattnet till att börja med var isande kallt. Det var så uppfriskande, som bara ett dopp i en fjällsjö kan vara. 
Vi gick några kortare turer också. På Jakobshöjdens sluttning växte det stora mängder blåbär. Vi var alldeles blåröda om tungorna, när vi kom tillbaka från en tur där till samernas gamla sommarviste. En annan tur gick till Guttulia nationalpark. Stigen, som följer sjökanten, går genom en öppen tallskog. Det är fullt av rötter som kommit upp i dagen av allt trampande. Stenar är det också att kliva på, så man får se sig för var man går. När man kommer fram till nationalparken så möts man av en gammal säter med timrade hus och öppna gräsytor uppblandade med många sorters slåttergynnade blommor. Det är otroligt vackert. Om man tar sig tid att gå en bit till in i området, så får man se ett antal grova gamla tallar och granar. De är både 300 och 400 år gamla och har överlevt ett antal skogsbränder. Det är mäktigt! 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar