Som man sår får man skörda

Varje år ser jag samma mönster i odlandet. Först är det de mörka vintermånaderna, då jag drömmer om allt jag ska odla. Jag tittar i frökataloger, gör upp planer för vad jag ska ha var. Sedan beställer jag hem och noterar i almanackan när jag ska så vad, av det som ska förkultiveras. Det gäller att inte ha för bråttom. Utan tilläggsbelysning så ränner växterna iväg och blir bara taniga och svåra att hantera. Sådden är spännande. Jag kikar mest varje dag, för att se om någonting har grott än. Vissa sorter är snabba, som tagetesen. Andra behöver flera veckor på sig att gro. Då är också risken större att något går snett.

Sedan kommer tiden med omskolning till större krukor. Det är ett pillergöra. Det gäller att sprida ut det i tid, så man inte slarvar. Småplantorna är sköra när man planterar om dem och de närmaste dagarna efter omplanteringen är avgörande för hur väl man lyckas. Det gäller också att plantera om lagom mycket. Det är lätt att vilja ta hand om varje liten planta, men då blir huset överfullt tillslut. Sedan står växterna och stampar ett bra tag - alltid tillräckligt länge för att jag ska hinna tvivla på att de kommer bli stora nog till sommaren.

Så kommer våren och det börjar bli dags att så och sätta på landet. Först det som ska direktsås. Sedan, efter avhärdning och när frostnätterna är förbi, så ska småplantorna ut. De ska ha lagom med fukt och gärna täckning den första tiden.

Efter det kommer några veckor av lugn, i väntan på att allt ska gro. Det är då ogräset sätter fart. Om det då kommer någonting emellan: skolavslutningar, regnigt väder osv, så kan ogräset snabbt växa en över huvudet. Tyvärr är timingen oftast inte den bästa. Det är så intensivt vid den tiden och rensningen är svår att göra, när det är alltför blött eller det odlade alltför smått. Det slutar med att jag gör någon slags grovrensning och tänker att det här blev nog inte så bra...  Nästa år så ska jag....

Så går sommarveckorna och växtligheten exploderar. När det är dags att skörda blir jag alltid lika imponerad av vad jorden kan frambinga. Det är potatisar som från en liten kula ger en hel kastrull full att koka. Det är ärtor som bjuder på riklig skörd varannan, var tredje dag och mangold med blad stora som 45:ans skor.

Idag tog vi hand om lite av squashen, en gulvit sort som heter Sunbeam. Janne hyvlad den och knaperstekte remsorna i olivolja till kvällsmaten. Jag gjorde en sats marmelad smaksatt med citron och ingefära. Det är nu man påminns om vilken riklig belöning man får från det man odlar. Som man sår får man skörda......