Arbete i torpet och hemma

Idag startade Janne tidigt hemifrån för att kunna klippa och röja vid torpet. Han har slitit hårt med gräsklippare, trimmer osv. Arbetet som snjckarna gör tycks  fortskrida i rätt takt- bara de hinner röja också eftersom svärföräldrarna ska låna det över midsommar.

Här hemma har ungdomarna gjort ett fantastiskt jobb med ogräsrensning, vattning osv. Så har de skördat oregano också- Den var redan i perfekt läge. Vilken dag som helst slår förresten pionerna ut. De är tidiga i år!

Byte av tak och panel pågår

Nu ärbytet av tak och panel på torpet i full gång. Lite överraskningar har det naturligtvis bjudit på. Det finns rejält dåliga delar, emn vi har ju tack och lov byggare på plats, som kan hitta på lösningar efterhand. Janne har gjort ett jättejobb med att olja in och dessutom rödmåla all panel, trots att det regnade mycket när vi senast var i torpet. 

Redskapsskjulet

Vi har äntligen fått redskapsskjulet i ordning och det blev jättebra. Vi var rädda för att det skulle bli för litet, men Tord och Janne hittade smarta

lösningar till alla upphängningar, så nu har vi plats för alla verktygen, stora som små.

Ibland förskjuts läget

På kort tid har jag förlorat stor del av min syn, så jag har svårt att fotografera och skriva. Därför kommer den här bloggen bli  mer sporadisk framöver. Ljust i dag vill jag i alla fall slå ett slag för rabarbern, denna ljuvliga vårprimör. Nu finns smaken konserverad dels som en chutney med hetta, dels som en ljus och söt rabarbercurd. Vi hsr en oxalsyrefattig sort som inte ger så rikligt,men den passar oss bra. Det som blivit kvar efter min framfart ska jag ta med till en väninna ikväll. Han får ont i magen av den vanliga rabarbern, så nu ska de få prova den här sorten. Det är alltid roligare att laga till paj eller dylikt, om man slipper äta den själv....

Glöm inte måla fjädern

I bland får man ångra sådant man inte gjort. När

Janne byggde toaletten, så använde han färdiggrundad råspont till väggarna. När allt satt på plats målades det rött. Vad vi inte tänkte på var att virket skulle krympa så mycket att de grundmålade fjädrarna delvis skulle bli synliga.Ett snalrandigt hus var inte vad vi tänkt oss. Så nu har vi fått ta en liten smal pensel och fylla på med färg!

Skåp utan draperier

Något annat som är viktigt att göra är att mäta rätt. Jag skulle göra draperier till toaletten. De skulle ersätta luckor där det blev för trångt. Jag hittade ett gammalt linnelakan med spets och gjorde om till två små draperier. Med betoning på små. Jag tyckte att de blev korta, så jag kollade siffrorna jag skrivit upp flera gånger. Nu sitter inga nya draperier uppe, för de var inte alls av rätt längd. Suck!

För övrigt är huset fantastiskt. Fräscht, varmt och ombonat och med den fantastiska förbränningstoaletten Cinderella, som tar bort all lukt och sedan bränner skiten till en liten hög aska!

Cinderella

Växthuset omvandlas till ett uterum

När det var kallt och lite blött ute, så tog sig Janne an plattläggningen i växthuset. Tyvärr tog sanden slut innan det var helt klart, men resultatet är lovande. Vi ska ta med mer sand hemifrån nästa gång vi åker till torpet, så att Janne kan göra klart med plattorna. Med möbler på plats, matta, duk och en bukett gullvivor, så hade vi några riktigt mysiga fikastunder där. 

Utsikt från växthuset

När vädret blev lite bättre igen byggde Janne sargen till rabatten där vinrankan ska planteras, för att sedan ledas in i växthuset. Grästorvorna fick bli reparationstuvor vid bilinfarten och så fyllde jag ut med en del av rabatten bara delvis brunnen kompost och gödsel. Nästa gång ska vi fylla på med lite fin jord också och kanske plantera vinrankan - om den är lång nog att ledas in i växthuset/uterummet.

Vinrankans rabatt

Skir blomning i vitt

Slånbärshäcken

Vädermässigt har det varit aprilväder nu när vi har varit ute i torpet, trots att det i almanackan har stått maj. Vi har haft sol, blåst, molnigt, hagel, snö om vart annat. Då det har varit minusgrader om nätterna, så har vårens framfart bromsats upp en del. 

Häggens första försiktiga blom

När vi kom ut till torpet så möttes vi av ett vitt flor mitt i allt det gröna. Krikonen och slånbärssnåren stod i full blom. Körsbären hade slagit ut i mer skyddade lägen och häggens knoppar hade skjutit iväg, redo att blomma bara värmen återvänder. Det fanns lite bin och humlor bland träden, men vi får hoppas att fler vågar krypa fram, för att vi ska kunna få en god skörd till hösten!

Krikonblom

Bäcken görs i ordning för säsongen

Mjälan vi har på vår tomt gör att den bäckfåra vi byggt upp på tomten här hemma skjuter iväg åt alla möjliga håll. Då måste startstenen, den som fungerar som källa, rätas upp, vilket inte är det lättaste. Första gången tog det Janne lite tid att fundera ut hur han skulle kunna lyfta den och få tillbaka den på plats igen, utan att förstöra vattenkopplingen, men nu går det riktigt fort och han klarar det själv utan att skada ryggen. Under tiden kunde jag ta mig an det nyfrästa landet och sätta potatis (Rocket, Asterix och Valor) och gul lök, samt så svartrötter, astrar och solrosor. På platsen som är kvar ska jag så ärtor och squash, när det blivit lite varmare i jorden. 

Sedan hade vi ändå tid att njuta av blomprakten och fågelsången. Det händer något nytt varje dag!

Nygamla tavlor i kammaren

Vi har fått upp två nya tavlor i kammaren. Det är en gädda på den ena och en abborre på den andra. Janne fick tavlorna i 50-årspresent och de passar perfekt i torpet. Nu kan han somna varje kväll med fiskarna framför sig och drömma om stora fångster.

Så har vi påbörjat jobbet med att göra om växthuset till ett fikarum för regniga eller kalla dagar. Vi ska plattlägga därinne och leda in en vinranka som får ge grönska. Äntligen kommer jag också få plats med mormors gungstol. Vi har inte riktigt klart för oss än hur allt ska se ut därinne, men det är ett spännande jobb. Kanske får vi anledning att fynda lämpliga möbler att komplettera med på någon auktion i sommar?

 

Potatisen planterad och purjon skördad

På skärtorsdagen fräste Janne landet och sedan satte jag potatisen. Jag hade fått tag i våra favoriter: Rocket för tidig skörd och Asterix för den vackra färgen och goda smakens skull. Ute på gärdet körde bonden med harven följt av såmaskinen. Genast hittade en stor flock fiskmåsar dit. Åkern är stor, så den stackars bonden fick köra halva natten, men han gjorde helt rätt: under natten föll lite regn.....

Igår på annandag påsk gjorde jag något helt annat. Jag skulle börja förbereda kökslandet här hemma för potatissättning och sådd. Det stod kvar lite purjo och svartrötter i jorden, sådant som vi inte fick upp i höstas, när allt körde ihop sig. Det skulle jag plocka bort nu, men så upptäckte jag att det gick alldeles utmärkt att skörda. Så nu har jag fryst in purjo och ikväll blir det färska svartrötter som tillbehör till fläskpannkakan! 

Toaletten klar och redskapsskjulet på gång

Nu har vi en förbränningstoalett på plats. Den är helt fantastisk. Man skiter i en stor melitta, trycker på en "spolknapp", så släpps den ned i en förbränningsugn. Efter någon timme finns bara en liten hög aska kvar. Dessutom gör den fiffiga ventilationen så att det luktar mindre än på en vanlig toa. Det var underbart att kunna nyttja den. Dessutom är all inredning klar förutom ett par draperier, där det inte var lämpligt med skåpdörrar. Tyvärr har jag ingen bild med på den den här gången.

Däremot finns här en bild på toalettens baksida, ty Janne hann jobba vidare med det redskapsskjul, som vi ska ha där. Nu är snickerierna klara. Nästa gång ska det målas rött, som övriga huset och så ska vi köpa ut hängare till verktygen. Det kommer att bli riktigt bra! Dessutom får vi en anledning att se över alla verktygen.

Sippor

Det första vi gjorde, när vi kommit ut till torpet och packat ur, var att inventera tomten, för att se vilka växter, som var på gång. Man vet ju aldrig riktigt vad som dyker upp. I stenpartiet hade det dykt upp vitsippor.  Kanske är det myrornas förtjänst? De har inte funnits där tidigare. Borta vi lusthuset fann vi ett bestånd rosa blåsippor. Svärmor kunde berätta att de hade fått dem från vänner, som hämtat dem på Gotland. Längs stigen till lusthuset fanns en liten tibastbuske, vars blomning nästan var över. Den plantan hade de fått från Björnön utanför Västerås. 
Runt magnoliabusken och i anslutning till diskbänken öppnade balkansipporna sina kalkar i blått, rosa och vitt, när solen sken. Dem hade jag glömt att jag planterat i höstas!

Ifrån luften över gärdet hördes lärkans sång. Vårdagen var fullbordad!

Balkansippa (Anemone blanda)

Glad påsk

Påskliljor i en kruka från svärföräldrarna

Glad påsk allesammans! Janne och jag har tillbringat några härliga dagar i torpet. Vädret har varit helt på vår sida: sol och skapliga temperaturer. Det enda som går att klaga på är blåsten, men i lä var det fantastiskt. 

Eftersom det var påskvecka köpte vi med oss några mini-påskliljor och satte ut i rabatten framför stugan. De brukar tacksamt komma igen även framöver. Jag passade på att klippa rosorna i den rabatten (det var redan musöron på björkarna!) och ansa lavendeln, som vi satte ifjol. De senare var riktigt tätvuxna och frodiga trots att vi satte dem så sent som i fjol försommar. Det känns som helt rätt rabatt för lavendeln, vilket är underbart, eftersom jag inte fått till det riktigt bra med lavendeln här hemma. Inte heller har rådjuren gett sig på dem, fast vi annars ser spår av deras tuggande lite här och där.

Kejsarkronan som jag satte ifjol har kommit upp, men det tycks inte bli några blommor i år. Nåväl - det blir fler vårar! Här hemma hinner sniglarna äta upp dem innan jag hinner upptäcka att de är på väg upp ur jorden.

Drömmar i blått och vitt

I ett hörn vid husväggen blommar porslinshyacinten (Puschkinia scilloides) med sina sexbladiga blommor i vitt med ett tunt blått streck, som det känns som någon målat dit med en tunn pensel och stadig hand. Porslinshyacinterna håller sig samlade där jag har satt dem. Scillan i sin klarblå färg sprider sig däremot villigt (kanske namnet rysk blåstjärna anspelar på expansionsförmågan?). Den dyker upp på de mest oväntade ställen, men vad gör väl det? Den hinner blomma över innan det mesta av annat är igång, och bladen är så små att de snabbt försvinner i den allt ymnigare grönskan.
Även blåsipporna sprider sig. I det fallet är det nog mest myrornas förtjänst, men bestånden blir inte så kraftiga i vår trädgård. Vi kanske behöver kalka mer?

Porslinshyacint

Scilla på frammarsch

Hur länge behöver man vänta?

Amaryllisfrön som grott

i höstas samlade Janne in frön från en av våra amaryllisar. Den hade fått stå ute över sommaren för att samla kraft och då passade den på att blomma igen. De svarta fröna fick ligga inne på ett fat fram till februari, då han passade på att så dem i en kruka. Det tog lite tid, men se, nu är de uppe! Frågan är bara hur lång tid det tar innan det blir ordentliga knölar som kan blomma? Spännande är det i alla fall!

Så har vi avocadokärnan som vi planterade för 5-10 år sedan. Till att börja med växte den alldeles för mycket på höjden. Vi fick klippa in den efterhand. Ett år ställde vi ut den över sommaren (den står annars på vår inglasade altan) och tänkte inte ta in den till vintern, men vi gjorde det ändå, samtidigt som vi beskar den kraftigt. Nu är det ett fint litet träd, men vi är nyfikna på om den kan blomma och bära frukt hos oss, och i så fall: hur länge dröjer det?

En kvist från avocadoplantan

Alternativt påskris

Vi har plockat in ett stort knippe blåbärsris och ett lite mindre bestående av äppel- och svartvinbärskvistar. Det blir grönt och fint inne och doftar gott av svartvinbärskvistarna utan att pollenmolnet späs på så mycket. Billigt blir det ju också. Vill man kan man ju alltid komplettera med några tulpaner köpta på snabbköpet.

Världens bästa doft?

Nu när solen skiner och det fläktar lite lagom har jag kunnat hänga ut tvätten och den torkar på nolltid. Jag tror knappast jag vet någon lukt som slår den av tvätt som fått torka i vinden. 

När jag ändå var ute i det vackra vårvädret, passade jag på att börja rensa bort en del av de nervissnade perennerna. Allt medan blåmesen kvittrade och tyckte att jag var i vägen för holken, som hen spanat in. 

Vårsolen värmer

Idag har varit en underbar dag med lätta, milda vindar och strålande sol. I från träden hörs ständig sång och tjatter från fåglarna och i krokusarna surrar vårens första bin. Krokusarna tittade upp innan förra snöfallet. Sedan stod de där och tittade häpet/trotsigt upp genom snön. Nu blommar de vidare för fullt och tävlar med solen i skönhet! Vi har framförallt små sk botaniska krokusar. De är härdiga, inte så svulstiga och sprider sig villigt. Den solgula raden bestod från början av max 10 lökar. De ljusblåa satte vi senare och de ljust gula, så sent som 2012.

Torpbesök i februari

Vecka nio tillbringade vi några dagar ute i torpet. Det var plus tio grader den dagen vi kom och den enda snö som fanns låg i dikeskanten eller på en norrsida. Däremot hade kaprifolen börjat veckla ut sina blad i de mer skyddade lägena och vintergäcken lyste som små solar vid fläderbusken. När jag skulle publicera blogginlägget krånglade bildöverföringen. Därav detta sena inlägg. Nu hoppas jag på att kunna komma igång igen.

Växterna gör sig redo under snön

Botaniska krokusar

Idag lockades jag ut i trädgården i det vackra solskenet. Eftersom en hel del av snön har töat bort, fanns det kala fläckar, där jag kunde titta på växter som redan är redo för våren. Det var bl a krokusens späda blad, som tittade upp ur snön. Vid husväggen står den sibiriska vallmons fröställningar kvar, men nere vid marken finns det små rosetter i ljust grönt, ur vilka stänglar med gula, brandgula och enstaka vita blommor kommer att försköna rabatten i vår.

Den sibiriska vallmon njuter av solen vid husväggen.

Lite ny fägring till fönstrena

Nu när ljuset börjar återvända spritter det i odlarsjälen. Förutom att köpa hem lite färglada tulpaner med jämna mellanrum, så är det roligt att förnya lite i fönsterna här hemma. Igår hann jag med en sväng till Blomsterlandet. Resultatet syns i bilderna (plus en påskgul Kalanchoe). Det är inte så färggrant som med tulpanerna, men jag föll pladask för ananasen på sin stjälk, och de två växterna vid sidan om ger lite extra färg vid sidan av det gröna. Sorten heter Peperomia Camperata Rosso och är förhoppningsvis lika lättskött som sina släktingar.

 

Hur går det för vinbergssnäckan?

Vinbergssnäckan är den största landsnäckan vi har i nordvästeuropa. I Sverige finns den i isolerade bestånd i bland annat Skåne och Stockholmstrakten.Den kan bli 5 cm hög, när den blir som störst. Jag har alltid gillat dem - lätta att känna igen och en klassisk bild av en snigel. Dessutom förstör de inte så mycket i trädgården, även om de är vegetarianer. När jag växte upp diskuterade jag och min kompis vilket djur vi skulle vilja vara, om vi måste välja. Jag valde ekorren, hon snigeln. Varför hon valde snigeln? Därför att då har man alltid sitt hus med sig, och inte behövde man ha så bråttom! Än idag tycker jag det är klokt sagt!

När snigeln rör sig, så avger den ett proteinslem med reglerbar vattenhalt. Slemmet skyddar mot skadliga substanser. Just slemmet äcklar mig lite grand. Snigeln har lukt- och smakceller på de nedre kortare antennerna. I de långa övre antennerna sitter ögonen. Med hjälp av dessa antenner scannar de av omgivningen de är på väg mot.

Man tror att det var munkar som införde vinbergssnäckan till Sverige som mat under medeltiden.  Den räknades inte som kött utan som fisk och fick ätas under den katolska fastan. En kompis till oss tog hand om några sniglar för att laga till dem. Först skulle de gå på salladsbädd och sedan sandbädd, för att bli som bäst. Det var bara det att under den tiden hann ju de små munsbitarna få namn och så att säga bli "bekanta"..... 

Jag upplever att vinbergssnäckorna har minskat i antal under en längre tid, så därför undrar jag hur de har det nu i vinter? Vad jag förstår så går de i dvala under vintern liggandes i en öppen kompost eller nedgrävd i jorden. När temperaturen sjunker till ca + 8 grader bildas ett kalklock, extra kalla vintrar bildas ett tjockare lock. Kanske är inte vintern värst, utan konkurrens ifrån den spanska skogssnigeln???

Mer ljus

Jag läste just i tidningen att man bara haft 14 soltimmar i Stockholmstrakten under januari i år. Snittiden är annars 40 timmar. Jag misstänker att Grangärde har ungefär likvärdiga siffror. Det har varit en väldigt gråmulen januari.

Så idag öppnade sig blå flikar på himlen, flikar som då och då släpper ner solens strålar direkt till alla ljustörstande varelser. Promenaden gick lite lättare, stegen spänstigare. Dessutom fick jag sällskap i min glädje av massor av fåglar. De satt flockvis i olika träd och sjöng för fullt; pilfinkar, talgoxar, grönsiskor och blåmesar. När de inte sjöng ljusets lov pilade de ivrigt iväg till fågelmatningsstationen och fyllde på energiförråden. Det är bara synd att temperaturen ligger strax över noll och leder till slask på vägbanan och en allt smutsigare snö.

Det går mot ljusare tider

Höstens rikbärande blåbärstuvor

Idag hittade jag de första groddarna på potatisen i kylskåpet. Det betyder att potatisarnas inre klocka har känt av att vi passerat midvintersolstånder och att det kan vara dags att börja titta ut! På hösten kommer det aldrig några groddar, trots att temperaturen vid lagringen är densamma.

Andra växter behöver en viss köldperiod innan de är beredda att skicka ut årets skott. Det är därför det inte är någon idé att ta in t ex blåbärs- eller björkris i december om man vill att det ska slå ut. Nu däremot brukar det gå att göra det. Det är växternas finurliga sätt att inte börja växa bara för att det blir en varmare period för tidigt.

Vinterfåglar inpå knuten

För åtta år sedan drogs projektet Vinterfåglar inpå knuten igång. Det är ett projekt som syftar till att få koll på hur de olika arterna, som gärna kommer fram till fågelborden, ökar och minskar över tiden. Förhoppningsvis ökar det dessutom det allmänna intresset för fåglar. Under fyra vinterdagar så får folk välja ut en tidpunkt för att noggrant observera vilka arter och hur många fåglar av respektive art de ser vid sin fågelmatningsstation som mest (om man ser 4 vid ett tillfälle och 7 vid ett annat, så är det 7 man rapporterar in). Observationerna skickas sedan in till Sveriges Ornitologiska förening.
Årets räkning genomfördes i helgen som var. Preliminära siffror för Dalarna visar följande:
1. Talgoxe
2. Domherre
3. Blåmes
4. Pilfink
5. Grönfink
6. Skata
7. Gråsiska
8. Gulsparv
9. Kaja
10.Nötväcka

Gråsiskan och gulsparven har vi inte sett till i år hos oss, och kajan har nog aldrig varit vid vårt bord, även om det finns stora flockar av dem här. De brukar flyga i samlad flock runt kyrktornet.

Övriga fåglar på listan har vi besök av regelbundet. Fast jag skulle vilja påstå att hos oss är nog ordningen: talgoxe, blåmes i topp följt av pilfink, grönfink, domherre.
Nästa år måste jag vara med och räkna! Vi har i alla fall en bok, där vi skriver in olika observationer (inklusive datum och väder), så vi kan i alla fall följa vilka arter vi sett varje år.

Azalean lyser upp

Azalean är en blomma som verkligen lyser upp i vintermörkret. Ursprunget till dagens rumsazaleor tog botaniker med sig från Japan och Himalaya under artonhundratalet. Växten tillhör rhododendronsläktet och är vedartad, varför det tar lite tid med förädling och odling.

En av de saker man har förädlat på är att få till hållbarare blommor. Med rätt förhållanden står de sig i ett par månader, men det är lika lätt att få dem att ledsna tidigare. De är oerhört känsliga för torka. Därför är det bästa knepet att vattna dem lite varje/varannan dag, gärna genom att sänka ned krukan i vatten. Fast bäst är ändå när den får stå på vår inglasade altan i cirka plus sex grader. Då kan man i stort sätt bara njuta av dess färgrikedom!

Någon gång har jag lyckats övervintra azalean och satt ut den i trädgården till sommaren. Då har den blommat om följande höst. Fast oftast så har den hunnit torka vid något tillfälle och tappat blad. Då blir den inte fin igen. Tyvärr! 

Januariväder

Kantpinnen, som Janne har svarvat,
och som ska förhindra att vattenslangen
åker upp i rabatten har fått en mössa...

Det är perfekt januariväder. Termometern visar på minus 5 grader C och det singlar ner snöflingor . De bygger ingenting, så skotta behöver vi inte göra, men de bidrar till ljuset och tystnaden. Prognosen säger att det ska förbli minusgrader ett tag till, vilket är bra, så att snön ligger kvar. Vi har nog fått totalt 1,5-2 dm nu i januari, men den är lätt som fjädrar, så kommer det tö, så smälter den snabbt ihop. Vi får hoppas på att den ligger kvar ett bra tag till!

Frökataloger

Nu när snön äntligen har kommit och vittnar om att det faktiskt är vinter, så har det börjat komma alla möjliga erbjudanden om frököp. Det är den ena fröuppsättningen mer fantastisk än den andra: färggranna blommor, fantasirika grönsaker och nya varianter på gamla favoriter. Men jag ska försöka ligga lite lågt ett tag till. Jag har tänkt att vi inte ska ha så mycket förodling i år, men vi har inte sett facit än....

Det är lite för klent med ljus än dessutom. Det syns inte minst på pelargonerna som står ute på den inglasade altanen. Varje jul - så också i år - så hinner jag tänka att de kanske får vara fina hela vintern. Så efter nyår börjar de försämras. De blir blekare, blomställningarna färre och tanigare och .... ja de ser helt enkelt allt risigare ut. Så nu är det bara att invänta den andra halvan av februari, då jag ska klippa in dem en efter en.

Åldrande skönheter

Krolliljans frökapslar. Fröna har
redan fallit till backen, men frö-
ställningarna står stolta kvar.

Det går att njuta av trädgårdens växter även på vinter. Det är egentligen alldeles för sällan man går ut och studerar detaljerna. Perennerna som står kvar i rabatten ser risiga och bruna ut på håll, men om man tittar nära, så kan de vara oerhört vackra nu med. Åldrande skönheter. Med lite nysnö på blir det pricken över i.

Varför inte ta en liten paus i snöskottningen och titta nära....


 

Klematisen har slagit knut på sig själv. Det har blivit
en landningsplats för den lätta nysnön.

 

Aklejans bräkliga
fröställning

Salutkanon

Med torpet följde en salutkanon. Den är ett arv från Jannes morfars morfar, Herman Jansson. Han bodde i Mariedal, ungefär en kilometer från oss. Varje år vid Valborg laddade han den och sköt en salut för våren!

Den lavett (=ställning som kanonen står på) som syns på bilden har svärfar byggt. Det är en tung pjäs kan jag lova!

Julen är slut för i år

 



Julgranen med svällande knoppar

Nu har vi rensat ut julen, en dag för tidigt. Det blir lite tomt på en del ställen innan man hinner städa upp och ställa dit andra saker. Granen hade precis börjat skjuta skott och barrade väldigt begränsat. Undrar om vi kan få tag i en lika bra gran nästa år?