Vinbergssnäckan är den största landsnäckan vi har i nordvästeuropa. I Sverige finns den i isolerade bestånd i bland annat Skåne och Stockholmstrakten.Den kan bli 5 cm hög, när den blir som störst. Jag har alltid gillat dem - lätta att känna igen och en klassisk bild av en snigel. Dessutom förstör de inte så mycket i trädgården, även om de är vegetarianer. När jag växte upp diskuterade jag och min kompis vilket djur vi skulle vilja vara, om vi måste välja. Jag valde ekorren, hon snigeln. Varför hon valde snigeln? Därför att då har man alltid sitt hus med sig, och inte behövde man ha så bråttom! Än idag tycker jag det är klokt sagt!
När snigeln rör sig, så avger den ett proteinslem med reglerbar vattenhalt. Slemmet skyddar mot skadliga substanser. Just slemmet äcklar mig lite grand. Snigeln har lukt- och smakceller på de nedre kortare antennerna. I de långa övre antennerna sitter ögonen. Med hjälp av dessa antenner scannar de av omgivningen de är på väg mot.
Man tror att det var munkar som införde vinbergssnäckan till Sverige som mat under medeltiden. Den räknades inte som kött utan som fisk och fick ätas under den katolska fastan. En kompis till oss tog hand om några sniglar för att laga till dem. Först skulle de gå på salladsbädd och sedan sandbädd, för att bli som bäst. Det var bara det att under den tiden hann ju de små munsbitarna få namn och så att säga bli "bekanta".....
Jag upplever att vinbergssnäckorna har minskat i antal under en längre tid, så därför undrar jag hur de har det nu i vinter? Vad jag förstår så går de i dvala under vintern liggandes i en öppen kompost eller nedgrävd i jorden. När temperaturen sjunker till ca + 8 grader bildas ett kalklock, extra kalla vintrar bildas ett tjockare lock. Kanske är inte vintern värst, utan konkurrens ifrån den spanska skogssnigeln???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar