Nu blommar nävorna i vår trädgård. De är alla lika fina i blå, violetta och rosa toner. Namnet näva lär syfta på den långa, näbblika fruktställningen. Släktnamnet Geranium kommer från grekiskans geranos (trana).
Somliga av nävorna växer vilt hos oss. Midsommarblomstrena (Geranium sylvaticum) som vi plockar till skolavslutningen eller för att klä majstången är också en näva. Den heter faktiskt skogsnäva också - kärt barn har många namn.
Ute på några av öarna vid torpet såg jag blodnävorna för första gången (G. sanguineum). Nu växer en förädlad sort av dem i vår trädgård här hemma. Det är en väldigt sirlig växt med sytrådssmala stjälkar. Den bildar snabbt en stor tuva, översållad av blommor. Den har ett syskon i stenpartiet. Det är en ljusare blodnäva, som därför även kallas jungfrunäva.
Som marktäckare har vi en flocknäv (G. macrorrhizum). Den sprider sig snabbt med överjordiska utlöpare och hela bladverket har en säregen doft. Blommorna är blekt rosa med röda knoppar.
I Skottland blev jag förälskad i deras olika trädgårdsnävor, med stora blåa blommor. Vad just den här sorten heter, vet jag tyvärr inte, men nog är den vacker....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar