Kammaren och komposten är klara

I helgen blev Janne klar med målningen i kammaren. Väggarna är ljust, ljust blå i en färg som heter moln. Vi är jättenöjda. Janne är lite mindre nöjd med listerna, men jag tycker att han har fått till det bra, med tanke på förutsättningar. Det är inte lätt att göra det perfekt, när inte en vinkel är rät och väggarna böljar som en rullande ocean.

Sedan Janne hjälpt mig att hacka sönder delarna av komposten, som fortfarande var frusna, så gjorde vi klart komposterna. Vi reste dem på samma ställe som tidigare. Det är en bra plats, förutom att den är lite solig. Jag funderar om jag ska sätta en äkta fläder framför, för att ge den skugga och samtidigt dölja den lite.

Under senare år har svärföräldrarna, med ålderns rätt, krympt landet. Nu ska vi försöka återta en del av det. Så när jag hade satt lite tidig potatis och sått lite rotfruktsfrön på den befintliga delen, la vi ut plast och presenning över den bit vi ska återta. Det växer gräs där nu, men på det här sättet hoppas vi att ha ren jord igen inom två år. Då ska vi sätta bärbuskar av olika slag.

De nya kompostbingarna är på plats, redo att fyllas upp.



Kammaren målad i ljust blått och vitt. På plats är också den blivande sänggaveln.

 Vi passade på att njuta av naturen och alla dess ljud också, de som bara hörs när man är långt borta från de stora allfarvägarna. Pilfinken vid sin holk, kom först med lite varnande läten, men gick sedan över till sång. Blåmesen drillade uppe i björken vid komposten. Jag kunde bara ana dess gula bröstfärg, när jag tittade upp mot den. I oxeln knackade nötväckan efter mat och i kvällningen hörde vi brummandet från enkelbeckasinen, som gjorde sina störtdykningar. Ljudet uppkommer av de utspärrade stjärtpennornafjädrarna,. De vibrerar i den hastigt pulserande luftströmmen, som åstadkoms av vingfladdret. Det är lite häftigt och väldigt karaktäristiskt. Då och då hörde vi ormvråkarnas "piiä", men mest såg vi dem kretsa runt i skyn, två och tre åt gången.

Fjärilarna var inte alls lika aktiva den här helgen, däremot surrade det högt ifrån alla bina som hittat till de utslagna krokusarna och scillorna. Allt mer växter börjar sticka upp ur jorden och knopparna på träd och buskar sväller för var dag som går.
 

Kaprifolen slingrar sig fram bland krikon och körsbär