Kammaren och komposten är klara

I helgen blev Janne klar med målningen i kammaren. Väggarna är ljust, ljust blå i en färg som heter moln. Vi är jättenöjda. Janne är lite mindre nöjd med listerna, men jag tycker att han har fått till det bra, med tanke på förutsättningar. Det är inte lätt att göra det perfekt, när inte en vinkel är rät och väggarna böljar som en rullande ocean.

Sedan Janne hjälpt mig att hacka sönder delarna av komposten, som fortfarande var frusna, så gjorde vi klart komposterna. Vi reste dem på samma ställe som tidigare. Det är en bra plats, förutom att den är lite solig. Jag funderar om jag ska sätta en äkta fläder framför, för att ge den skugga och samtidigt dölja den lite.

Under senare år har svärföräldrarna, med ålderns rätt, krympt landet. Nu ska vi försöka återta en del av det. Så när jag hade satt lite tidig potatis och sått lite rotfruktsfrön på den befintliga delen, la vi ut plast och presenning över den bit vi ska återta. Det växer gräs där nu, men på det här sättet hoppas vi att ha ren jord igen inom två år. Då ska vi sätta bärbuskar av olika slag.

De nya kompostbingarna är på plats, redo att fyllas upp.



Kammaren målad i ljust blått och vitt. På plats är också den blivande sänggaveln.

 Vi passade på att njuta av naturen och alla dess ljud också, de som bara hörs när man är långt borta från de stora allfarvägarna. Pilfinken vid sin holk, kom först med lite varnande läten, men gick sedan över till sång. Blåmesen drillade uppe i björken vid komposten. Jag kunde bara ana dess gula bröstfärg, när jag tittade upp mot den. I oxeln knackade nötväckan efter mat och i kvällningen hörde vi brummandet från enkelbeckasinen, som gjorde sina störtdykningar. Ljudet uppkommer av de utspärrade stjärtpennornafjädrarna,. De vibrerar i den hastigt pulserande luftströmmen, som åstadkoms av vingfladdret. Det är lite häftigt och väldigt karaktäristiskt. Då och då hörde vi ormvråkarnas "piiä", men mest såg vi dem kretsa runt i skyn, två och tre åt gången.

Fjärilarna var inte alls lika aktiva den här helgen, däremot surrade det högt ifrån alla bina som hittat till de utslagna krokusarna och scillorna. Allt mer växter börjar sticka upp ur jorden och knopparna på träd och buskar sväller för var dag som går.
 

Kaprifolen slingrar sig fram bland krikon och körsbär

Ännu en solig dag

Igår kväll var vi på vårkonsert med kulturskolan. Isak uppträdde med både sin orkester och musikalgrupp. Därför blev det ingen resa hit förrän imorse, men då kom vi å andra sidan iväg hit hyfsat tidigt.

Klockan var nio när vi rullad in på parkeringen vid torpet. Solen sken och det var sju plusgrader ute och tio i stugan. Vi satte igång att jobba direkt. Först var det de gamla listerna som skulle slipas och de nya sågas. Därefter målning i omgångar av såväl lister som väggar. 

Ute tog jag itu med komposten, satte potatis på landet och sådde lite fröer. Nu är vi möra i kroppen och ska vila framför teven. Tyvärr är modemet lite segt, så bilderna får vänta.

Lommen är här

Igår kväll såg jag storlommen ligga på den öppna vattenytan vid noret. Snart får vi höra dess spöklika lockrop om kvällarna, då alla andra ljud har tystnat. Vackrare tecknad fågel står knappast att finna. Man anar varje liten fjäder i gråskalan på dess dräkt.

Inne på den inglasade altanen är det pelargonerna som står för skönheten, tillsammans med ett par fuchior. Pelargoner är fantastiska. De drabbas i stort sett aldrig av någon ohyra och i vårt uterum, där det aldrig fryser, blommar de ända fram till jul. I februari klipper jag in dem och se, nu står de åter i blommande skrud, redo att flyttas ut, när de sista frostnätterna är över.

 

Första visningen

På söndagen fick vi vårt första besök. Det var mamma och pappa som kom ut på en förmiddagsfika. Det var lika soligt och fint som dagen innan, men det hade börjat blåsa lite, fast inte mer än att vi kunde ta fram utemöblerna och inta kaffet i det ... ja inte gröna kanske, men gulbruna. Återigen denna fantastiska fågelsång, bin som surrade runt i jakten på något sött och fjärilar som lyckligt bredde ut sina vingar. Det var citron- och nässelfjäril, påfågelsöga och en sort till, som jag inte kan namnet på. När de skulle åka hem tog vi en tur ner till Mälaren. Isen hade antagit den mörka färgen, som den gör då den är på väg att ruttna. Den hade släppt ifrån land. Det var kallt i blåsten därnere, men i lä hittade vi såväl tussilago som blåsippor. Det fick bli varsin solgul bukett!

 

När vi for hem vid halvfyratiden var vi trötta men nöjda.

Plattgången när Isak var klar med sitt arbetet

Lördagens arbeten

När vi vaknade på lördagsmorgonen var det lite vitt i gräset, men himlen var alldeles blå och det var vindstilla. Sakta kröp temperaturen uppåt tills det blev 17 grader fram på dagen. Janne fick hålla sig inomhus för det mesta. Hans jobb var att sätta upp pärlsponten i taket och måla det. Som tur var kunde han i alla fall stå ute och såga, så att han fick njuta av det härliga vårvädret. Kanske var det solskenet som bidrog till att det gick så snabbt och smärtfritt med taktillverkningen? När lördagskvällen kom var han redan färdig med taket och hade både hunnit kvistlacka det ett par gånger och sedan ge det en första strykning med vit färg.
 

Jag började riva den gamla komposten, för att ge plats åt den nya. Själva rivningen gick bra, men jag kunde bara flytta undan hälften av den blivande kompostjorden, eftersom den fortfarande var djupfryst. Så när jag hade blottlagt den frusna delen var det bara att vila lite och sedan se mig om efter något mer arbete, och sådant finns det ju gott om! Det fick bli vrestörneklippning. Vi har bestämt oss för att minska häcken ut mot fårhagen. Vrestörnen gör verkligen skäl för sitt namn. Taggarna är oändligt många och ilsket vassa. Dessutom växte den ihop med krikonen, som har sina tornar. Det var långärmat som gällde hela tiden, fast jag arbetade mitt i solen. Frågan är vad man gör med riset. Hur lång tid tar det innan taggarna förmultnar i komposten? Jag vill inte få en vresig jord!

 

 

När Isak vaknade till framåt dagen, så ville han också ha ett utejobb. Plötsligt insåg han att det fanns en i stort sett helt överväxt plattgång nedanför källarkullen. Så han avlägsnade gräs och mossa från stenarna och fyllde på med sand under dem, så de kom upp i jämnhöjd med gräset igen.



Fredag kväll

När vi kom ut till stugan på fredagskvällen, så var det mulet och grått. När vi hade fått eld i vedspisen och lastat in alla sakerna från bilen, så gick jag en promenad i skymningen. Vid det laget hade det börjat duggregna, men luften var fortfarande lite ljummen och fåglarna sjöng så vackert. Det var kol- och taltrastar som skickade ut sina melodier från sina högt uppsatta positioner i toppen på något träd. Det var pilfinken som ivrigt for in och ut i holken vid rönnen, och en kärrhök som gled fram över skogen, och där var knirpet och pipet från en morkulla som flög runt i sin kvällsbana. Alla gjorde sig redo för vårens glädjedans!

En koltrast som sjunger med hög och klar stämma

Vårvindar friska

Idag blåser det friskt ifrån väster och solen brer ut sina strålar över det brunvita landskapet. Kombinationen av dem båda tar hårt på den kvarvarande snön. Bra, för nu får det gärna bli vår! Det kliar i fingrarna av längtan att få börja rensa ut bland fjolårsståndarna, men än känns det lite för tidigt. Jag får nöja mig med krukorna med frösådder inne och så långa promenader ute. Promenader som avslutas med en tur runt i trädgården. Det gäller att hinna se allt som kommer, för nu går det fort!

Se där: i rabatten på framsidan lyser krokusarna i kapp med solen och på verandan står en kruka med penséer och narcisser.

Äntligen igång

Under hösten och vintern har vi besökt torpet vid några tillfällen. Dels för att kolla hur det går med elinstallationen, dels för att drömma och planera. Vi har också passat på att ta en massa bilder för att kunna se och minnas hur det såg ut vid övertagandet och på så sätt följa förändringarna. I påskas kom vi igång med det första större arbetet - renoveringen av kammaren. Vi förberedde för målning och grundmålade väggarna, bättrade på färgen på spismuren och slet ner det gamla gipstaket. Brädorna som utgör det ursprungliga taket var härliga, men vi insåg direkt att det skulle innebära mer jobb än vi är beredda att lägga ned i dagsläget, för att få det i skick. Så vi satsar på pärlspont istället, men det får vi börja med vid nästa besök!
 

 

 

Under pauserna när färgen torkade passade vi på att lägga in nytt hyllpapper i köksskåpen och att sitta på lillstugans trapp och njuta av vårsolen och lite grillad korv.