Det går mot ljusare tider

Höstens rikbärande blåbärstuvor

Idag hittade jag de första groddarna på potatisen i kylskåpet. Det betyder att potatisarnas inre klocka har känt av att vi passerat midvintersolstånder och att det kan vara dags att börja titta ut! På hösten kommer det aldrig några groddar, trots att temperaturen vid lagringen är densamma.

Andra växter behöver en viss köldperiod innan de är beredda att skicka ut årets skott. Det är därför det inte är någon idé att ta in t ex blåbärs- eller björkris i december om man vill att det ska slå ut. Nu däremot brukar det gå att göra det. Det är växternas finurliga sätt att inte börja växa bara för att det blir en varmare period för tidigt.

Vinterfåglar inpå knuten

För åtta år sedan drogs projektet Vinterfåglar inpå knuten igång. Det är ett projekt som syftar till att få koll på hur de olika arterna, som gärna kommer fram till fågelborden, ökar och minskar över tiden. Förhoppningsvis ökar det dessutom det allmänna intresset för fåglar. Under fyra vinterdagar så får folk välja ut en tidpunkt för att noggrant observera vilka arter och hur många fåglar av respektive art de ser vid sin fågelmatningsstation som mest (om man ser 4 vid ett tillfälle och 7 vid ett annat, så är det 7 man rapporterar in). Observationerna skickas sedan in till Sveriges Ornitologiska förening.
Årets räkning genomfördes i helgen som var. Preliminära siffror för Dalarna visar följande:
1. Talgoxe
2. Domherre
3. Blåmes
4. Pilfink
5. Grönfink
6. Skata
7. Gråsiska
8. Gulsparv
9. Kaja
10.Nötväcka

Gråsiskan och gulsparven har vi inte sett till i år hos oss, och kajan har nog aldrig varit vid vårt bord, även om det finns stora flockar av dem här. De brukar flyga i samlad flock runt kyrktornet.

Övriga fåglar på listan har vi besök av regelbundet. Fast jag skulle vilja påstå att hos oss är nog ordningen: talgoxe, blåmes i topp följt av pilfink, grönfink, domherre.
Nästa år måste jag vara med och räkna! Vi har i alla fall en bok, där vi skriver in olika observationer (inklusive datum och väder), så vi kan i alla fall följa vilka arter vi sett varje år.

Azalean lyser upp

Azalean är en blomma som verkligen lyser upp i vintermörkret. Ursprunget till dagens rumsazaleor tog botaniker med sig från Japan och Himalaya under artonhundratalet. Växten tillhör rhododendronsläktet och är vedartad, varför det tar lite tid med förädling och odling.

En av de saker man har förädlat på är att få till hållbarare blommor. Med rätt förhållanden står de sig i ett par månader, men det är lika lätt att få dem att ledsna tidigare. De är oerhört känsliga för torka. Därför är det bästa knepet att vattna dem lite varje/varannan dag, gärna genom att sänka ned krukan i vatten. Fast bäst är ändå när den får stå på vår inglasade altan i cirka plus sex grader. Då kan man i stort sätt bara njuta av dess färgrikedom!

Någon gång har jag lyckats övervintra azalean och satt ut den i trädgården till sommaren. Då har den blommat om följande höst. Fast oftast så har den hunnit torka vid något tillfälle och tappat blad. Då blir den inte fin igen. Tyvärr! 

Januariväder

Kantpinnen, som Janne har svarvat,
och som ska förhindra att vattenslangen
åker upp i rabatten har fått en mössa...

Det är perfekt januariväder. Termometern visar på minus 5 grader C och det singlar ner snöflingor . De bygger ingenting, så skotta behöver vi inte göra, men de bidrar till ljuset och tystnaden. Prognosen säger att det ska förbli minusgrader ett tag till, vilket är bra, så att snön ligger kvar. Vi har nog fått totalt 1,5-2 dm nu i januari, men den är lätt som fjädrar, så kommer det tö, så smälter den snabbt ihop. Vi får hoppas på att den ligger kvar ett bra tag till!

Frökataloger

Nu när snön äntligen har kommit och vittnar om att det faktiskt är vinter, så har det börjat komma alla möjliga erbjudanden om frököp. Det är den ena fröuppsättningen mer fantastisk än den andra: färggranna blommor, fantasirika grönsaker och nya varianter på gamla favoriter. Men jag ska försöka ligga lite lågt ett tag till. Jag har tänkt att vi inte ska ha så mycket förodling i år, men vi har inte sett facit än....

Det är lite för klent med ljus än dessutom. Det syns inte minst på pelargonerna som står ute på den inglasade altanen. Varje jul - så också i år - så hinner jag tänka att de kanske får vara fina hela vintern. Så efter nyår börjar de försämras. De blir blekare, blomställningarna färre och tanigare och .... ja de ser helt enkelt allt risigare ut. Så nu är det bara att invänta den andra halvan av februari, då jag ska klippa in dem en efter en.

Åldrande skönheter

Krolliljans frökapslar. Fröna har
redan fallit till backen, men frö-
ställningarna står stolta kvar.

Det går att njuta av trädgårdens växter även på vinter. Det är egentligen alldeles för sällan man går ut och studerar detaljerna. Perennerna som står kvar i rabatten ser risiga och bruna ut på håll, men om man tittar nära, så kan de vara oerhört vackra nu med. Åldrande skönheter. Med lite nysnö på blir det pricken över i.

Varför inte ta en liten paus i snöskottningen och titta nära....


 

Klematisen har slagit knut på sig själv. Det har blivit
en landningsplats för den lätta nysnön.

 

Aklejans bräkliga
fröställning

Salutkanon

Med torpet följde en salutkanon. Den är ett arv från Jannes morfars morfar, Herman Jansson. Han bodde i Mariedal, ungefär en kilometer från oss. Varje år vid Valborg laddade han den och sköt en salut för våren!

Den lavett (=ställning som kanonen står på) som syns på bilden har svärfar byggt. Det är en tung pjäs kan jag lova!

Julen är slut för i år

 



Julgranen med svällande knoppar

Nu har vi rensat ut julen, en dag för tidigt. Det blir lite tomt på en del ställen innan man hinner städa upp och ställa dit andra saker. Granen hade precis börjat skjuta skott och barrade väldigt begränsat. Undrar om vi kan få tag i en lika bra gran nästa år?



Rönngrens koja - mer på temat

Historien om mordet på kapten Rönnlund mfl har jag beskrivit tidigare. När vi senast besökte svärföräldrarna, hade Tord letat fram den lilla skrift om händelsen, som han en gång i tiden kom över av en slump. Det tunna, slitna häftet är tryckt år1900 vid Vasatryckeriet i Stockholm. Häftet är så slitet, så vi vågar knappt bläddra i det, så Janne har kopierat alla sidorna.

Det är rätt många år sedan som Tords en jobbarkompis hade köpt en låda med böcker för 15 kronor på auktion, där bland annat detta häfte fanns med. Då han tog med den till arbetet fick Tord syn på det lilla häftet, och erbjöd sig raskt att köpa det för 10 kronor. Då drog kompisen öronen åt sig - trodde att den var värdefull på en öppen marknad - och gick och frågade någon kunnig inom området. Det slutade med att Tord fick köpa den för 10 kr, så då var nog alla nöjda!

Äntligen lite snö

Äntligen har det kommit en gnutta snö och det är tre minusgrader. Prognosen säger dessutom att det ska komma mer snö och fortsätta vara minusgrader. Nu är det snart dags att ta bort alla adventsstjärnor, tomtar och juldukar, men lite, lite vitt hinner de se i alla fall innan de stoppas ned i lådorna i förrådet. Vi får hoppas på en snörikare jul nästa år!

Torpliv utan el

När Janne på morgonen den 3:e januari sms:ade till elcentralen i torpet att den skulle slå på värmen, så svarade den inte. Efter ett antal försök, så kontaktade Janne vår elektriker därute. Elektrikern såg ingen annan förklaring än att det på något sätt var strömlöst, men han hade en medarbetare på arbete vid "gris-Oskar" hela dagen. Honom kunde vi kontakta, om vi inte fick någon ordning på det hela.

Nå, när vi kom ut till torpet var klockan 12.30, så även om det var en gråvädersdag kunde vi se lite inomhus. Fast det var bara 6,5 grader i stugan, så vi fick börja med att sätta fart på kamin och vedspis. Elektrikern kom dit och kunde snart konstatera att vi bara hade en fungerande fas - vilket gjorde att vi faktiskt hade lyse i boden - och att felet låg utanför vår tomt, på den delen som Vattenfall ansvarar för. De kontaktades och en jourkille kom på plats efter 1,5 timme. Han konstaterade att det var fel på den nedgrävda kabeln. För att vi inte skulle fortsätta vara utan ström beställdes ett reservelaggregat ifrån Sala. Det var deras minsta och skulle räcka för att hålla igång ett villakvarter....

När elaggregatet väl anlände vid 18-tiden, så hade vi redan fått värma soppa på vedspisen och tända massor av ljus inne. Det senare för att överhuvudtaget kunna se att göra någonting.  Vi kände oss lite handikappade, men så snart dieselaggregatet var inkopplat så var allt tillbaka till det normala, förutom ett inte speciellt störande surr ifrån aggregatet. Vi kunde titta på teven och dagen efter jobba med elverktyg, som planerat..... 

 
 Reservaggregatet på väg att installeras. Det var snabbt agerat
av Vattenfall. Under nästa vecka ska de reparera den trasiga kabeln.

Drömmar om våren

Nu när plusgraderna fortsätter att bidra till den våta, gråa matta som tynger våra dagar. Nu när vi hade hoppats på snö och lite sol, då har jag tagit mig lite tid att sortera bilderna från vår Pragresa i våras. Då hade vi i alla fall tur med vädret: bara uppehåll och en hel del sol. Veckan efter regnade det massor och vattendragen svämmade över, även i Prag. Så ibland går vädret vår väg, ibland inte. Hur som helst vill jag dela med mig av några blombilder från Prag - så vi alla kan drömma om våren.....